Ambulanssjukvårdens Gotham City

Listorna med rödmärkta fordon (ambulanser som ej kan tjänstgöra av någon anledning) i Stockholms län har sedan driftstarten av det nya ambulansavtalet från den sista januari 2019, varit skrämmande långa. Ambulansvårdgivarna kämpar frenetiskt sedan länge med att hitta personal till respektive verksamhet och löneglidningen är sedan en tid fullkomligt uppenbar. Vissa ambulansvårdgivare betalar plus 34.000 kronor i månadslön för undersköterskor med reell eller formell ambulanskomptens och plus 40.000 kronor för specialistsjuksköterskor. Det är en löneutveckling som i relation till riket heter duga och som rimmar illa med den ersättning ambulansvårdgivarna fakturerar Region Stockholm.

Ambulansvårdgivarna i Stockholms län kämpar med att få till utbildningstillfällen i linje med avtalen dom satt pennan till. Enligt avtalen ska ambulansvårdgivarna utbilda sin personal totalt tio (10) dagar per år (á 8 timmar dag = 80 timmar). Utbildning och övning är efterlängtat, men alltjämt så saknar många anställda och inhyrda såväl utbildning som övning.

Antalet underleverantörer, om vi med detta också inräknar bemanningsbolag och personer som övergår till att fakturera ambulansvårdgivarna i omgångar, har ökat påtagligt de senaste åren. Det finns dock ingen statistik över antalet inhyrda att tillgå då någon kvantitativ uppföljning inte ägt rum. Jag konstaterar dock att en ny marknad för bemanning skapats.

Titt som tätt stöter jag på personer med namnbrickor och arbetskläder som inte pryds av de av Region Stockholms upphandlade ambulansvårdgivares logotyper. Emellertid visar det sig ganska snart att det är personer som arbetar för bemanningsbolag eller som startat egen verksamhet vid sidan om någon anställning, som iförda andra namnbrickor och arbetskläder plogar sig fram i ambulansverksamheten. Det händer också att jag råkat på inhyrd personal som arbetar i någon av de upphandlade ambulansvårdgivarnas arbetskläder. Vad som förefaller åtminstone en liten smula underligt är att förvaltningen som är satta att följa upp avtal inom Region Stockholm inte har behandlat, granskat eller godkänt några underleverantörer.

I avtalet som ambulansvårdgivarna skrivit under med Region Stockholm, finns många ska-krav kring arbetstider, utbildningar och driftstider som i praktiken aldrig blivit efterlevda. Ytterst få verkar i praktiken vara intresserad av att tillmötesgå avtalskrav och uppförandekoder. Jag frågar mig gång efter annan varför en beställare av ambulanssjukvård i avtal stipulerar upp en rad av krav, som man uppenbarligen ändå inte avser följa upp. Riskerna med devalverade eller aldrig tillämpade krav är många. Den konkurrenshämmande effekten där seriösa aktörer beräknar uppdrag ut efter att leverera full följsamhet går förlorad om avtalsvillkor ändå inte kommer tillämpas.

Inom Region Stockholm finns sedan den 31/1–19 ett ska-krav om att arbetspass över 12 timmar inte får förekomma, vilket också ska ingå som kontrollpunkt i uppföljningen. Visar uppföljningen att en ambulansvårdgivare inte efterlever uppförandekoden, inte beaktar gällande lagstiftning eller inte följer uppställda avtalskrav, så ska anmodan om rättelse skickas omgående. Inför att avtalsunderlagen godkändes, inhämtades synpunkter från centrala fackliga organisationer (som också accepterat och drivit på kravet om bland annat arbetstiden). Någon anmodan om rättelse kan åtminstone inte jag finna.

Utifrån det nya ambulansavtalet som trädde i kraft den 31 januari 2019, har vitesgrundande andel av ej producerade drifttimmar konstaterats vid två tillfällen. Nyligen fick ambulansvårdgivaren Falck Ambulans ett vite på 1,4 millioner kronor. Vad jag kan se ersätts Falck med i genomsnitt 1342 kronor per drifttimme, levererad eller ej levererad. 1400 timmar ×1342 = 1 878 800 kronor. Vite på 1,4 mille synes enkom vara en avräkning för utebliven leverans plus viss kompensation för fasta kostnader som ambulansvårdgivaren haft. Att kalla det för ett vite är kanske att ta i. Det går åtminstone att ställa frågan om Region Stockholm och dess skattebetalare fått vad dom betalat för. Eller är det så att man betalar för något helt annat än det som kravställts.

Nåväl, det finns mycket att förundra sig över i livet. I den fiktiva berättelsen om Gotham City med dess olika karaktärer, så finns en gemensam nämnare med det som sedan länge sker inom Region Stockholm. I vissa tider är Batman inte på plats i Gotham City för att skapa rätt i orätten, för att vara den starka kraft som griper in när jokrar eller pingviner kör eget race.

En sak är åtminstone helt säker; det är inte hälso- och sjukvårdsförvaltningen som är Batman i Region Stockholm, det ligger snarare i farans riktning att förvaltningen är jokern. Mer om detta och mycket därtill kommer följa i mina kommande krönikor.

Tystnadskultur mitt i den prehospitala verkligheten

När oroliga kollegor anonymt med kraftigt bildfilter, ljudförvrängning och fingerade namn slår larm om arbetsmiljön så är det samtidigt ett eko om den tystnadskultur som på flera håll cementerats inom ambulanssjukvården – där följsamhet av lagar, regler och välunderbyggda förbättringsförslag, inte sällan riskerar problem med anställningen för medarbetare.

Nemas problemas, det är ju bara 120 papp på ett år 

Inom ambulanssjukvården har jag vid flera tillfällen erfarit hur person A kan ha 10 papp mer än person B i månadslön, trots att B både arbetat 10 år längre än A och därtill samlat på sig mer erfarenhet och utbildningar. Vi babblade också om stunder på 90-talet då personer (kanske vi själva) med sprudlande självförtroende traskat in till chefen för att med briljant kvickhet, självförtroende och vässade argument dikterat förträfflighet, lojalitet och förtjänster.

Med ledig nonchalans på ambulanssjukvårdens bakgata

Har ni också funderat kring fenomenet med bilder som man titt och tätt möter på sociala medier, där ambulanspersonal med precision stoppar uniformsbyxorna i kängorna och kavlar upp ärmarna på den i regel lite för trånga ambulanströjan, inte sällan ätandes på en smarrig glass invid ett vattendrag eller på en brygga.

Trolltyg i Jönköpings län

Nu närmar sig valet. Politiska partier som i reklamkampanjer utlovar flera tusenlappar mer till sjuksköterskor och bättre arbetsvillkor för vårdpersonal, synes praktisera en helt annan politik i respektive landstingsfullmäktige ute i riket – och det hela saknar de facto all form av logik.

Mellan hovslagare och skomakare

Denna krönika handlar om att sätta gränser för sig själv och för andra.