Polisens tårtor och hetsande jakter skadar allmänhetens förtroende


Trafikkulturen och Nollvisionen inom Polisen:

En polisman åtalas för vållande till annans död och tjänstefel efter en polisjakt på moped där en 16-årig pojke avled i Lerum. En annan polisman döms i domstol för tagande av muta i samband med trafikbrott utanför Borås. För pengarna köps tårta som delas av ett okänt antal poliser. Denna bristande trafikkultur och synen på Nollvisionen inom Polisen får följdverkningar för alla inblandade. Även om sakernas tillstånd prövas och avgörs i domstol händer något med allmänhetens förtroende för polisiärt arbete i praktiken. Vi är alla förlorare. För mig som forskare känns detta som pinsamma historier för rättsväsendet och trafiksäkerheten. Det skriver Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid Umeå universitet och docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Det var den 12 maj förra året som en ung pojke, Alexander avled vid en mopedkrasch efter att han och en kamrat blivit jagade av en polisbil mitt i ett bostadsområde i Lerum. Efter händelsen har polisutredning ledd av åklagare pågått under lång tid. Under 289 dagar har åklagaren hållit på att utreda fallet och först nu (25 februari) väcks åtal mot polisbilsföraren för tjänstefel och vållande till annans död. Som forskare tänker jag flera gånger i veckan på händelsen och om vad som egentligen hände. Kommer vi att få svar på frågorna om vad som hände med Alexander? Varför inträffade denna tragiska händelser över huvud taget? Vilket ansvar har de inblandade poliserna i denna händelse? Och vad händer med trafikkulturen inom Polisen och hur ska de kunna leda arbetet med Nollvisionen det vill säga vår gemensamma trafiksäkerhet. Frågorna är många. Vi är alla fånge i ett vakuum innan Polisen själva bryter tystnaden om sin egen trafikkultur. Polisens högsta ledning har ett stort ansvar som kan låta trafikkulturen vara i fritt fall. Det är otillräckligt att det endast är enskilda polismän som åtalas och ställs till svars. Kulturfrågan vill ingen ansvara för.

Tårtan prioriterades före

Polis och åklagare skyller då och då på att det saknas resurser för utredningar och så vidare. I april månad förra året uppdagades att en polisman i Borås inte rapporterade en fortkörare vid en kontroll då det närvarade flera polisaspiranter under utbildning. Bilföraren swishade 500 kronor som tack och ville att polismannen skulle köpa tårtor för pengarna. Sagt och gjort, tårtan åts upp. Polismannen dömdes häromdagen till villkorlig dom för tjänstefel och tagande av muta. Fallet med tårtan (mutbrottet) prioriterades av polis och åklagare och nu finns det en dom. Ansvarig polisområdeschef menar att detta är otroligt allvarligt för förtroendet för polisen. Jag håller naturligtvis med om detta men inser också att polisen gör prioriteringar i sina ärenden. Fallet med tårtan är avgjort och klart. Fallet med den dödliga polisjakten i Lerum kommer också att skada förtroendet för polisen. Hur mycket är säkert svårt att sia om. När ska polisen sluta jaga barn som oskyddade trafikanter som befinner sig i ett bostadsområde? Polisen måste prioritera trafikkultur och stärka sitt arbete med Nollvisionen.  16-årige Alexander förlorade livet i polisens dödsjakt samtidigt som polisen i ett annat fall inte gjorde sitt jobb med att stoppa fartsyndare som i stället bjöd polisman och kollegorna på tårta. Polisen i Västsverige har blivit fartblind samtidigt som det är uppenbart att det saknas en god trafikkultur och brister i att leda den nationella Nollvisionen. Det är mycket allvarligt.

Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid Umeå universitet och docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Foto: Volvo Cars


 

Kommentarer

  1. Timo Tervo säger:

    Det är nog lätt att döma polisen som tog mutor. Men, man kan fråga sig om poliserna mår illa pga överbelastning. Det finns nog tecken på det i både Finland och Sverige. Om så är läget, är vi som Jörgen skriver, alla förlorare.
    Angående bil- eller mcjakt är det svårare. Situationen kommer hastigt, man kanske vet inte förarens ålder , tillstånd (alkohol, narkotika) eller risken han/hon förorsakar om körningen får pågå. Jakten är oftast under övre polismannens kontroll. Inte heller kan vi ge signal, att det alltid lönar sig fly, Oftast lyckas dock allt väl. Det kan också vara polismannen som blir skadad eller t.o.m. död. Alla är vi igen förlorare om något sådant händer, men utan kontroll förlorar vi kanske ännu mera. Svenska vägar är två gånger säkrare än hos oss i Finland.

  2. Jörgen Lundälv säger:

    Tack för kloka kommentarer. Det vore mycket intressant om ansvariga inom polisen kunde beskriva sitt förhållningssätt till såväl den nationella trafiksäkerhetsvisionen – Nollvisionen som sin interna trafiksäkerhetspolicy. Svensk polis är nog inte enligt min mening överbelastad av trafikpolisiära sysslor. De borde vara mer synliga på vägarna och även samtala med bilister. De borde bli bättre på att prioritera. Jakterna i trafiken eller de s.k. förföljandena är problematiska. Polisen måste ju veta hur de ska stanna ett fordon. Enligt min mening är förföljanden på oskyddade trafikanter (mopedister och motorcyklister) förkastligt eftersom det är förenade med så stora risker. Enligt min mening borde det förebyggande arbetet sättas in tidigt redan i skolan. Alla barn och ungdomar måste då få förtroende och tillit till polisen. Nollvisionen måste byggas på förtroende och tillit.

Lämna ett svar till Jörgen Lundälv Avbryt svar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*